Den här webbplatsen använder kakor

Svenska kraftnät använder kakor (cookies) för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor. Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Hoppa till huvudinnehåll

Svensk-finsk kraftledning tar bort flaskhalsar

Planeringen för en tredje kraftledning mellan Sverige och Finland är i full gång och projektet är klassat som ett gemensamt europeiskt intresse (PCI). Jens Knutsson och Matilda Björkheden på Svenska kraftnät leder arbetet som säkrar en viktig del av den nordiska elförsörjningen.

Sträckningsförslaget, som nu är ute på samråd, rör en totalt 230 kilometer lång 400 kV luftledning mellan stationerna Messaure i Sverige och Keminmaa i Finland, varav Svenska kraftnät ansvarar för de 180 kilometrarna på svenska sidan fram till riksgränsen vid Torne älv.

Förstärker och förnyar transmissionsnätet

Projektet är ett samarbete mellan Svenska kraftnät och den finska motsvarigheten i Finland, Fingrid. PCI står för Project of Common Interest – vilket betyder att projektet har en speciell status hos EU för marknadsintegration av elnätet i unionen. Projektet ska förstärka robustheten i elnätet och jämna ut elkostnaden mellan Sverige och Finland samt öka förmågan att reglera balansen mellan elnätzonerna.

Jens Knutsson, projektledare, berättar att tidsplanen är pressad, men inte omöjlig.

– Utmaningarna ligger i att projektet är så stort, cirka 560-580 stolpar och hela 18 mil ledning tar enorm tid att gå igenom i detalj. Men vi har en bra framdrift hela tiden och samtidigt god förståelse för projektets storlek – som jag brukar säga ”Sveriges längsta infrastrukturprojekt”.

Samråd och dialog ökar förståelsen

Det finns få PCI-projekt inom transmissionsnätsindustrin och Svenska kraftnät har endast ett ytterligare projekt av samma klassning – det pågående projektet Ekhyddan-Nybro- Hemsjö, som dock drivs utan finansiering av EU. En skillnad mellan ”vanliga” projekt och PCI-projekt är större krav på dokumentation, samordning och samråd.

– Det ställs extra höga krav på allmänhetens deltagande i samrådsprocessen, det styrs av en EU-förordning förutom kraven enligt miljöbalken, säger Matilda Björkheden, tillståndsansvarig.

Lokalkännedom ger kunskap

Samrådet är förutom ett formellt krav, en viktig möjlighet att få in synpunkter från myndigheter, fastighetsägare, intresseorganisationer, allmänhet och andra intressenter för att kunna välja bästa möjliga plats för sträckningen.

– Framför allt är samråd viktigt för att de som bor där och ska leva med ledningen 80 år framöver, som påverkas fysiskt och visuellt, ska få säga sitt. Det mesta kan vi se via tekniska studier, kartor och utredningar, men vissa saker kräver lokalkännedom för att känna till, säger Jens Knutsson.

Eftersom Messaure-Keminmaa är ett projekt med gränsöverskridande påverkan, krävs också samråd med Finland enligt den så kallade ESBO-konventionen, en miljöskyddskonvention för Europa, Kanada och USA. Där har Matilda Björkheden arbetat med att ta fram handlingar på finska för att samråda med finska myndigheter om sträckningsförslaget.

– Det kan vara så att ett tillstånd faller på att man inte genomfört samråd på rätt sätt, berättar Matilda Björkheden.

Digitala lösningar i Corona-tider

Corona-pandemin har ställt till det för samrådsprocessen, som normalt innebär samrådsmöten och informationsträffar. Matilda Björkheden, Jens Knutsson och kollegor har snabbt anpassat sig och haft digitala möten med berörda kommuner, länsstyrelse och berörda samebyar. Digitala möten för allmänheten istället för informationsträffar är något som undersöks.

– Vi ser över möjliga lösningar. Men det hänger på allmänhetens digitala tillgångar och förutsättningar samt att vi kan säkra god dialog. Människor har även behov av att prata ihop sig och lyssna på varandra, konstaterar Matilda Björkheden. Även om möten hålls digitalt måste allt gå rätt till enligt svensk lag och EU-förordningar. 

Stor miljönytta

Det finns redan två transmissionsnätsledningar mellan Sverige och Finland. Den tredje behövs för att bygga bort så kallade ”flaskhalsar” – öka överföringskapaciteten mellan länderna. Finland och Sverige behöver mer el helt enkelt. Finland blir också mindre beroende av fossil elproduktion i Baltikum genom möjlighet till ökad import av grönare el från eller via Sverige.

Men ännu återstår mycket arbete med den planerade ledningen, som beräknas tas i drift 2025. Eftersom det är en utlandsförbindelse är det slutligen den svenska regeringen som beslutar om den får byggas, efter att Energimarknadsinspektionen handlagt ärendet.