Dammar i Sverige

I Sverige finns uppskattningsvis 10 000 dammar av varierande storlek och ålder. De flesta av dessa är små och ett dammhaveri med okontrollerad utströmning av det uppdämda vattnet skulle i allmänhet endast medföra mindre konsekvenser för omgivningen.

Omkring 2000 dammanläggningar tillhör vattenkraftverksamhet. De flesta stora vattenkraftanläggningar i landet byggdes under 1950-1970-talen. Därefter minskade nybyggnaden inom vattenkraften, för att i det närmast upphöra under 1990-talet.

Under de senaste decennierna har istället ombyggnad och uppgradering av befintliga dammar med hänsyn till åldrande och nya säkerhetsmässiga krav varit – och är – en omfattande verksamhet. Inom gruvindustrin pågår utbyggnad av gruvdammar fortsatt, i första hand genom återkommande höjningar av befintliga dammar vid sandmagasin.

Konsekvenserna av ett dammhaveri kan variera starkt, främst beroende på den uppdämda vattenmängden, dammens storlek och förhållandena i det område som blir översvämmat till följd av haveriet.

Dammhaveri kan förorsaka betydande konsekvenser

För omkring 450 dammanläggningar skulle ett dammhaveri kunna förorsaka betydande konsekvenser från samhällelig synpunkt. Ett dammhaveri skulle till exempel kunna medföra förlust av människoliv, skador på infrastruktur, störningar i samhällsviktiga verksamheter, förstörelse av miljö, kulturmiljö och/eller ekonomiska värden. Huvuddelen av dessa, från dammsäkerhetssynpunkt viktigaste dammanläggningarna, används för vattenkraftsändamål eller inom gruvverksamhet.

Dessutom ingår några kanaldammar som används för sjöfart samt enstaka dammar som används till skydd för översvämningar. Det vill säga dammarna bidrar till viktiga funktioner i samhället, men utgör samtidigt en risk då ett haveri skulle kunna förorsaka allvarliga olyckor och störningar. 

Vattenkraftdamm i Ljusnan.
Granskad