Om mothandel och omdirigering

Mothandel innebär att Svenska kraftnät köper ökad produktion eller minskad förbrukning på den sida av en elområdesgräns där det finns underskott, och minskad produktion eller ökad förbrukning på överskottssidan. Vid omdirigering görs motsvarande men på varsin sida av den interna begränsningen inom ett elområde. För att detta ska vara möjligt måste det finnas tillgång till planerbara och reglerbara resurser. Under senare år har dock produktion lagts ned i södra Sverige – det saknas alltså reglerresurser där.

Elen från mothandeln är förhållandevis dyr i och med att den kommer från källor som i vanliga fall inte används på elmarknaden, som exempelvis kraftvärmeverk som Svenska kraftnät har avtal med. Deras huvudsakliga uppgift är alltså att leverera fjärrvärme till hushållen i sin närhet, men de har resurser att även producera el.

Kraftverk som dagligdags producerar el till marknaden är däremot inte aktuella för avtal om mothandel. Detta av den enkla anledningen att dessa inte tillför någon ny elproduktion som bidrar till ökad överföringskapacitet. Den produktionen körs ändå om elpriset blir högt.

Omdirigering optimerar flödet

Omdirigering är också en metod som Svenska kraftnät använder för att optimera överföringskapaciteten. Omdirigering är besläktat, och samverkar, med mothandel. När elen kan dirigeras om, från en ledning där kapaciteten är nyttjad till 100 procent till en parallell ledning där det finns utrymme kvar, så blir fördelningen bättre. Mer el kan överföras och den sammanlagda kapaciteten blir högre, precis som vid mothandel.

Det finns en positiv miljöaspekt på den ökade överföringskapaciteten. I norra Sverige är nästan all elproduktion förnyelsebar. Den har därmed lägre klimatpåverkan än produktion i södra Sverige eller på kontinenten, där det förekommer mer fossileldad elproduktion. När mer förnyelsebar el kontinuerligt kan överföras söderut och ersätta elproduktion med högre klimatpåverkan så bidrar det positivt till klimatomställningen.