Hur har Tyskland hanterat frågor kring att de har endast ett elområde. Finland har också ett. Vad är bäst för konungariket Sverige?

Det finns flera tillåtna sätt att hantera flaskhalsar på, där Sverige använder en kombination av elområdesindelning, avhjälpande åtgärder och nätförstärkning. En del länder, till exempel Tyskland, har valt att mothandla och omdirigera i stor omfattning. Tyskland hanterar det genom en icke-marknadsbaserad lösning, i vilken anläggningar över en viss storlek beordras att upp- eller nedreglera för att avhjälpa de överlaster som annars skulle uppstå. Denna lösning är mycket dyr och kostnaden täcks av elnätskunderna. Avsaknaden av lämplig elområdesindelning orsakar även så kallade ringflöden i angränsande elområden vilka antingen måste hanteras genom mothandla och omdirigera även där alternativt genom minskade handelskapaciteter.

För Sverige är i dagsläget elområdesindelning en förutsättning för att effektivt och driftsäkert hantera flaskhalsar i Sveriges transmissionsnät. Elområdesindelningen ett viktigt verktyg för ett driftsäkert och kostnadseffektivt kraftsystem samt för att tillgängliggöra största möjliga handelskapacitet till marknaden. 

Elområden ska återspegla nätets fysiska begränsningar, samt regional skillnad i elproduktion och efterfrågan. På så sätt ger elområdesindelningen korrekta samt transparenta prissignaler och därigenom incitament för att minska obalans mellan produktion och förbrukning, samt tydliga signaler var nätet behöver byggas ut. På så sätt hjälper elområdesindelningen till att långsiktigt lösa problemet med flaskhalsar, att nyttja elnätet effektivt och säkerställa en bättre fungerande marknad.