Ska elområdesgränsen sättas där begräsningar finns vid normaldrift? Eller kan ni bestämma att gränserna går vid geografier där begräsningar uppstår vid onormal drift?

Elområdesindelning styrs i första hand av Elmarknadsförordningen (EU 2019/943). Där framgår t ex att elområden som huvudregel inte ska innehålla så kallade strukturella överbelastningar (flaskhalsar) samt att elområdena inom EU ska utformas för att maximera den ekonomiska effektiviteten och möjligheten till handel. Begreppet strukturell överbelastning är otydligt och den definition som finns i lagstiftningen, dvs att det ska vara överbelastning i transmissionsnätet som kan definieras entydigt, är förutsägbar, geografiskt stabil över tid och ofta återkommer under normala förhållanden i elkraftsystemet (kraftsystemet), har varit föremål för diskussion i flera år. Detta inkluderar bland annat frågan om med vilken frekvens en överbelastning ska uppkomma för att anses strukturell.

Vad som menas med ”normala förhållanden i kraftsystemet” är inte heller tydligt utläsbart i förordningen. Vår syn är att det omfattar kraftsystemet när det befinner sig inom driftsäkerhetsgränser, både vid intakt nät och vid att avbrott med anledning av underhåll och förstärkningar. Dock behöver flaskhalsen förväntas återkomma tillräckligt ofta för att en elområdesgräns ska vara motiverad. Vår förhoppning är att det kommer tydliggöras hur begreppet ska tolkas genom den uppdatering av kommissionsförordningen CACM (2015/1222) som för närvarande pågår.

Beslut om ev. ändrad elområdesindelning tas inte av Svenska kraftnät utan av regeringen. Som huvudregel behövs samsyn med alla länder i samma kapacitetsberäkningsregion i linje med artikel 14 i Elmarknadsförordningen.