Hoppa till huvudinnehåll

Svenska kraftnät använder kakor (cookies) för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor. Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Svenska kraftnät svarar i SvD om varför luftledning är att föredra

Vi på Svenska kraftnät har ansvar för att Sveriges stamnät, elens motorvägar, är stabilt och driftsäkert, både en vanlig vardag i januari, men också när det är skarpt läge eller krig. Det är ett uppdrag vi tar på största allvar.

I en debattartikel med rubriken ”Nödvändigt med ett bättre skyddat elnät” riktar Mats Leijon kritik mot Svenska kraftnät. Han menar att vi med tanke på säkerhetsläget borde gräva ner våra ledningar istället för att dra dem i luften. 

Vi välkomnar en debatt om detta viktiga ämne. Genom våra egna projekt och internationellt kunskapsutbyte har Svenska kraftnät praktisk erfarenhet av för- och nackdelar med nedgrävda kablar och det är bara dagar sedan vi upphandlade en kabelförbindelse i Stockholm.

Men, Sveriges stamnät består nästan uteslutande av luftledningar på spänningsnivåerna 400 kV och 220 kV. Högre spänningsnivåer är både effektivt och miljövänligt, då det medger att större mängder el kan transporteras på ledningen. Det finns dock flera tekniska anledningar till att markkabel på stamnätets spänningsnivåer inte är lämpligt annat än i undantagsfall. Några utmaningar med markkabel i höga spänningsnivåer är att driften kompliceras och elkvaliteten riskerar att försämras. Dessutom är markkabel många gånger dyrare än motsvarande luftledning.

Endast i undantagsfall

De tekniska begräsningarna gör att markkabel endast är aktuellt i undantagsfall där det inte är framkomligt med luftledningar, till exempel i tätorter. Däremot är det vanligare med markkabel på lägre spänningsnivåer, som i lokalnäten, där de tekniska begränsningarna är hanterbara.

Luftledningar kan vid en första reflektion uppfattas som mer sårbara då de är direkt synliga, men även en kabel kräver en röjd ledningsgata och kablarnas placering behöver markeras ut för att undvika olyckor. Det gör att ledningen är identifierbar oavsett om den är ovan eller under mark.

Erfarenheten från Ukraina visar att det avgörande är förmågan att återställa nätet om det blir förstört. Det är både enklare och går mycket fortare att felsöka och laga en luftledning jämfört med en markkabel. Och skillnaden räknas inte i dagar utan i veckor. 

Helt avgörande för att vi ska klara kriser och ytterst krig som utsätter vårt elsystem för svåra påfrestningar är en god reparationsberedskap. Därför förstärker vi den, både avseende reparationspersonal och lagerhållningen av materiel.