Så arbetar vi med arkeologi och kulturmiljöer

När vi bygger nya ledningar eller stationer behöver vi hantera flera olika miljöaspekter, bland annat kulturmiljön som är vår gemensamma historia. Det kan vara värdefulla byggnader, kyrkor och fornlämningar, eller andra historiskt betydelsefulla miljöer. Genom att visa hänsyn till kulturmiljön hjälper vi till att bevara vår historia – inte bara för oss själva, utan också för framtida generationer.

För att bedöma var ledningar och stationer kan placeras gör vi djupgående analyser av hur olika alternativ påverkar kulturmiljöer. Det är en del av vår utbyggnadsprocess. Vi har dialoger med länsstyrelsen, samlar in befintlig kunskap om fornlämningar och gör inventeringar ute på plats. Resultatet beskrivs ofta i en miljökonsekvensbeskrivning som ger en samlad bedömning av vilken sträckning som är den bästa utifrån ett flertal olika aspekter.

När historien möter nya byggprojekt

Det är vanligt att det finns fornlämningar som gamla boplatser, gravar eller andra lämningar i områden där vi bygger. De är en viktig del av kulturarvet och är skyddade enligt lag. Därför undviker vi fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar i möjligaste mån när vi planerar var ledningar ska dras och stationer placeras. Ibland är det dock inte möjligt, till exempel på grund av tekniska förutsättningar eller markens utformning. Då ser vi till att viktig kunskap om fornlämningen bevaras för framtiden, även om själva lämningen försvinner.

Så går en arkeologisk utredning och undersökning till

Alla arkeologiska utredningar och undersökningar beslutas av länsstyrelsen som också upphandlar de arkeologiföretag som ska utföra arbetet. Det är däremot Svenska kraftnät som bekostar utredningarna och undersökningarna.

Arkeologisk utredning

Om det finns risk för att det finns fler fornlämningar än vad som redan är känt inom ett område där Svenska kraftnät planerar att bygga, beslutar länsstyrelsen om en arkeologisk utredning. Först görs en inventering då arkeologer går ut i fält och letar efter nya fornlämningar och kontrollerar om de uppgifter om fornlämningar som finns sedan tidigare stämmer.

Sedan undersöker arkeologerna de lämningar som fortfarande är osäkra och de platser där det skulle kunna finnas fornlämningar som inte är synliga ovan mark. Då grävs så kallade sökschakt eller provgropar för att avgöra om det verkligen rör sig om fornlämningar.

Utredningarna görs tidigt i projektet för att kunna anpassa byggnationen av ledningen eller stationen och undvika fornlämningen om det är möjligt.

Arkeologiska undersökningar och att bevara fornlämning

Om det inte är möjligt att undvika en fornlämning ansöker Svenska kraftnät om tillstånd för ingrepp i lämningen hos länsstyrelsen, som då kan kräva fler arkeologiska undersökningar. I ett första steg görs förundersökningar för att få mer detaljerad information om vad det är för typ av lämning och hur utbredd den är. Då grävs sökschakt och provgropar för att samla in fynd och ta prover. Resultaten sammanställs i en rapport innan nästa steg kan påbörjas.

Sedan görs en arkeologisk undersökning för att dokumentera och ta bort fornlämningen innan Svenska kraftnät kan börja bygga på platsen. Det är ett viktigt steg eftersom varje fornlämning är unik och inte kan återskapas. Arbetet innebär ofta att fornlämningen tas fram i sin helhet. Då samlas också fynd och prover in för analys. När fältarbetet är klart och fornlämningen är borttagen kan vi börja bygga.

Arkeologerna analyserar sedan materialet och sammanställer en slutrapport. Den kunskap och de fynd som samlas in blir en del av vårt gemensamma kulturarv och kan användas i forskning och för att sprida kunskap om vår historia. Fynden omhändertas av ett kulturhistoriskt museum, till exempel ett länsmuseum eller Statens historiska museer. Vid särskilt intressanta undersökningar ingår det också ofta i arkeologernas uppdrag att sprida den nya kunskapen till allmänheten, till exempel i artiklar eller genom visningar av utgrävningen.