Utvecklingen av EU-lagstiftning för att etablera inre marknad för el
År 2015 presenterade EU-kommissionen en strategi för en energiunion med målet att ge EU:s energikonsumenter en säker, hållbar och konkurrenskraftig energi till överkomliga priser. För att uppnå dessa mål ska energiunionen bland annat fokusera på etablerandet av en inre marknad för el. Detta sker med hjälp av gemensam europeisk lagstiftning.
Marknadspaketen
Det första steget mot en gemensam europeisk elmarknad togs 1996, då det första marknadspaketet beslutades. I juli 2009 kom det tredje marknadspaketet för el och syftade till att slutföra inrättandet av den europeiska elmarknaden. En rad åtgärder föreslogs där de mest centrala var att
- skilja mellan den verksamhet som systemansvariga (Svenska kraftnät i Sverige) bedriver och den konkurrensutsatta marknaden
- etablera ACER (European Union Agency for the Cooperation of the Energy Regulators) i syfte att stärka samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna (Energimarknadsinspektionen i Sverige) och tillsynen över marknaderna samt agera tvistelösare i frågor som rör gränsöverskridande förbindelser
- etablera det europeiska samarbetet mellan systemansvariga för el inom ENTSO-E, i syftet att skapa förutsättningar för en kontinuerlig dialog mellan systemansvariga
- stärka kundernas rättigheter.
Paketet innebar också att det i elmarknadsförordningen infördes en process för att ta fram mer detaljerade regler, så kallade kommissionsförordningar, inom vissa utpekade områden.
Mer information om kommissionsförordningarna
Det tredje paketet kompletterades av ett fjärde paket, vilket ingår i det större så kallade ren energi-paketet som beslutades i juni 2019. Det fjärde paketet syftar till att främja användningen av förnybar energi och innehåller bland annat
- regler om förstärkt konsumentskydd och efterfrågeflexibilitet
- regler om nya marknadsaktörer såsom aggregatorer och medborgar-energigemenskaper
- reglering av energilager, resurstillräcklighet och kapacitetsmekanismer
- upprättandet av regionala samordningscentrum (RCC).
I det fjärde inre marknadspaketet ingår även en förordning med bestämmelser om riskberedskap inom elsektorn.
Förutom det fjärde marknadspaketet berörs vi av ytterligare förordningar som reglerar transparens och marknadspåverkan.
Svenska kraftnät behöver förhålla sig till europeisk lagstiftning i form av direktiv och förordningar. Direktiv och förordningar är bindande rättsakter som kan antas av Europeiska unionens institutioner.
Ett direktiv är bindande för unionens medlemsstater vad gäller det resultat som ska uppnås men överlåter åt medlemsstaterna att fastställa genom nationell lagstiftning hur genomförandet ska gå till. Direktivet blir bindande först när det är införlivat i den nationella lagstiftningen.
En förordning däremot används för att införa enhetliga och direkt tillämpliga bestämmelser inom unionen. Förordningar har allmän giltighet och är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater.